Vi hade varit ute i snön en stund på kvällen. På hemvägen gladde vi oss åt de små fotspåren bredvid våra när vi tittade bakom oss i snön. Nästa hemma var jag något steg före dottern när jag plötsligt hörde henne ropa. Hon hade kommit på sidan av den skottade stigen och låg nu raklång i snön. Vad jag gjorde? Jag hjälpte henne förstås upp igen. Vi skakade av snön, sen gick vi in.

Det är bra att ropa när det blir platt fall och kylan tränger på. Pappa vill hjälpa. Gud vill hjälpa.

Vem är som Herren, vår Gud,

han som tronar så högt,

han som ser så djupt ner –

vem i himlen, vem på jorden?

Den hjälplöse reser han ur gruset,

den fattige lyfter han ur dyn. Ps 113:5-7

Hjärtefråga

Bön