Du blir som nybliven förälder snart varse att det sociala livet går in i en ny fas. En ny fas på flera sätt:
- Du upplever att det blir mer sällan ni träffar de där gamla vännerna som ni brukade träffa. De dagliga små bestyren upptar en hel del tid och tär ibland på orken. Du blir styrd av den lilla individens mat- och sovklocka.
- Du får plötsligt en massa nya bekanta! Gamla och unga, grannar och utsocknes!
Den där andra punkten kan vi i mångt och mycket tacka barnet för. Exempel. Vi gick till lekparken för att gunga, dottern och jag. Ungefär samtidig kommer en annan pappa, också han med en liten tös. Som vuxen går man kanske in i observationsläge och tänker: Jaha, där kommer de! Undrar vilka de är? Jaså, de leker på det sättet! Bor de här i närheten tro? Praktiska regnbyxor. Och så vidare.
De två döttrarna, obekanta för varandra, valde en annan approach. De sökte kontakt och lekte snart med varandra. Helt naturligt för dem. Med den isbrytaren kom vi pappor snart i samspråk.
Kul det där – att vara så öppen och initiativrik! Har säkert missat ett och spännande samtal för att jag gör det så svårt att säga något så där i förbifarten.
”Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.” Fil 2:3-4
”Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på varje tillfälle” Kol 4:5
Hjärtefrågan
Kan jag vara mer öppen för att bjuda in någon ny i bekantskapskretsen? Kanske dags att lite spontant säga ’hej’ till någon jag inte känner?
Bön
Tack Gud, att du alltid har tid för mig. Hjälp mig att vara generös med min tid och beredd att tala med någon medmänniska jag möter när tillfället kommer. Amen.