Klockan är 06:00 och mobiltelefonens alarm för ännu en vanlig jobbdag kickar igång. Vilken är din första reaktion? Jag kan inte för egen del påstå att jag hör till kategorin ”snarvaken”. Första impulsen brukar vara att så fort som möjligt lokalisera snoozeknappen för att förskjuta dagens upptakt, åtminstone med tio minuter. Gärna tio till. När väl ”motorn” startar är det tomgång en bra stund innan ettans växel så småningom får ekipaget masa igång med en pust.

Nu är vi inte alla sådana. I alla fall inte hela tiden.

Går tillbaka i minnet till en tidig morgon. Vår dotter har vaknat tidigt och ligger i vår sång. Ivrigt försöker hon vända mitt ansikte i hennes riktning och ropar ”pappa”! Hungrig och entusiastisk över att en ny dag har kommit. Är det möjligt att hitta tillbaka till det där barnasättet att öppna dagen? Ja, kanske. En sak kan väl vara att släcka lampan i tid kvällen innan. Och att söka kontakt med Fadern på morgonen? Ja, med huvudet på kudden är blicken mot himlen. En bra utgångspunkt.

Hjärtefrågan

Hur tar jag emot den nya dagen? Hunger och entusiasm? Är jag vaken?

Bön

Gud, tack för en ny dag. Tack för ditt stöd och din hjälp. Låt det bli en bra dag.