Vi hade varit på en församlingsdag i kyrkan – en sådan där med lite undervisning, lite samtal, något att äta och mycket samtal vid borden. Med var förstås ett och annat barn. Jag noterade att ju mer som hände runt omkring, desto närmare pappa kom vår lilla dotter. Det är väl en ganska naturlig sak att göra – att söka sig till en förälder när det blir väl mycket att ta in och när många nya ansikten som passerar förbi. Är läget lugnt? Kan jag bara vara här en stund?

”…ty du kom till min hjälp,

i dina vingars skugga jublar jag.

Jag håller mig tätt intill dig,

din hand ger mig stöd.” Ps. 63:8-9

Hjärtefrågan

Bön