”Pang!”

Vi hade åkt till en pizzeria för att hämta upp en trave pappkartonger med det där populära, italienska, ugnsgratinerade tunnbrödet. Plötsligt var olyckan framme. En man som var på väg in i restaurangen hann inte uppfatta den rännande lilla dottern och den rännande lilla dottern hann inte se dörren som for upp. Pang och en rejäl fläskläpp var ett faktum. Stackars liten! Jag såg det hela som i slow motion, men kunde ändå inget göra. Ooo, vad det knyter sig i magen när man ser ens barn slå sig. Känslan för dem är stark, också i ett sånt läge. Eller kanske snarare på ett särskilt sätt i ett sådant läge. 

För egen räkning kan jag skriva under på att det är betydelsefullt när någon känner med en – visar empati – när man råkar ut för svåra eller smärtsamma saker i livet. I sådana lägen är det också lättande att få sucka och veta att läget är känt av han som är som en god herde för mig.  

”Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde…” Matt 9:35-36

Hjärtefrågan

Vem vänder jag mig till när det är tufft? Någon jag kan visa medkänsla idag?

Bön

Jesus, tack att du vet hur jag har det. Att du alltid vet, att du förstår, att du hjälper. Amen.