Ibland händer det att det kommer ett storgråtande barn och söker upp en. I sig ett stort förtroende. Mellan snyftningarna försöker jag bilda mig en uppfattning om vad som har hänt. Det går inte alltid så bra. Man kanske uppfattar ett och annat fragment och försöker att lägga ihop bitarna, men ibland sitter man där rådlös med all denna förtvivlan. Vad gör jag nu? Ibland kan jag inte göra mer än att hålla om tills det går över. Ibland är det också allt som behövs.

”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.” 2 Kor 1:3-4

Hjärtefrågan

Vem i min närhet behöver tröst idag? Kan jag göra något? Hur?

Bön

Tack Gud för tröst och barmhärtighet när gråten tränger på. Tack också för möjligheten att – på något sätt – få ge trösten vidare. Du ser den i min närhet som behöver detta idag.