Titt-ut!! Ja, du har nog lekt den där leken någon gång med de allra minsta. Uppmärksamheten är på topp och fastän man tittar fram gång på gång är den spontana glädjen lika stor varje gång man plötsligt visar sitt fejs igen. Som om man varit långt borta och till sist vänt åter igen.

När liten blivit större kan man börja köra en variant på temat – kurragömma.

Dottern hade börjat att på allvar förstå att saker finns fast man inte ser dem hela tiden. Hon lekte kurragömma med saker hon hade… Borta! Huh! Dääääär! Ja!

Kan det vara sådär i livet och med tron? Att jag anar, förstår eller tror att något, eller Någon, är nära. Fast jag inte ser med blotta ögat? Tänker att det kan handla om löften. Tänker på ett bibelord på temat:

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt.” Heb 11:1-3

Hjärtefråga

Vilken är min grund? Vågar jag tro?

Bön

Gud, tack att jag får tro och hoppas på dig. Ta hand om mig, ta hand om min tro och låt den växa. Låt mig ha den där vissheten, även om jag inte ser vad, hur eller när just nu. Amen.