Vintern hade kommit till stan och ett vitt täcke med den. Ett tillräckligt tjockt sådant för att ta fram pulkan, till glädje för både far och dotter. Förnöjd satt hon där i pulkan med ett leende när skjutsen till backen gick. Lika leende var den lätt ansträngda pappan som drog ”släden” över pudermattan och då och då sneglade över axeln för att se den glada lilla tjejen. I backen var det lätt att hålla värmen. Särskilt som man förväntades fungera både som lift uppför backen och löpande ledsagare nedför backen. När kvällen kom med vinterrosiga kinder hos vissa och matta ben hos andra var det gott att vara hemma igen. Kvar ute var bara de spår vi hade lämnat. Spår som berättade om en härlig dag.

Har du draghjälp i din uppförsbacke? Vem är med dig när det rullar på och allt är glatt? Vilka spår lämnade din dag?

”Länge väntade jag på Herren,
och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur slam och dy.
Han ställde mig på fast mark,
mina steg gjorde han trygga.
Han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.”  Ps 40:2-3

Hjärtefrågan

Ja, hur var det med draghjälpen? Och hur är det med tacksamheten för en glädjefull dag?

Bön

Tack Herre att jag får be en bön när det känns motigt. Du kan dra mig upp igen. Jag är också glad för att jag får komma till dig med glädje över det som är gott och bra. Amen.