Pratade med vän som har barn som nu är vuxna. Inser att det här med oro och omsorg om barnen är något som följer med, även efter det att de blivit stora… Det hänger i. Det följer med, genom dagar och nätter, i olika perioder och faser. Och visst är det väl något särskilt att få vara med, att få vara där också när det händer saker i livet.

”Herre, jag har hört om dina gärningar,
jag har sett dina verk, Herre.
Förnya dem i denna tid,
ge dig till känna i denna tid,
minns i dess oro din barmhärtighet.” Hab 3:2

Hjärtefrågan

Hur kan jag vara omsorgsfull – i det korta och i det långa perspektivet?

Bön

Herre, hjälp mig att finnas där som en god förälder. Uthålligt, klokt och kärleksfullt. Tack att du hjälper i rätt tid och lyssnar.