Det var dags att sova. Budskapet hade emellertid inte nått fram till vår lilla dotter. Hon låg istället och kavlade upp ärmarna… och så ner… och så upp… Gör man inte ofta så? Jag kavlar upp ärmarna när jag borde vila. När alla förutsättningarna finns där för att ta en paus. Eller så kavlar jag ner dem när de borde kavlas upp? Eller också blir det varken eller, någonstans mittemellan?

”Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.” Mark 6:31

Hjärtefrågan

Är det dags för en paus och en smula stillhet?

Bön

Jesus, tack att du bjuder med till en stilla plats och lite vila. Tack för en paus att sitta ned och få något till livs. Amen.